Orättvist.
Fattar inte varför det har hänt, hur en sån snäll kille inte får fortsätta att leva vidare.
Det är sån tryckande stämmning på jobbet, det ligger i luften hela tiden. En arbetskamrat har gått bort, det är bara att försöka att inse det. Vad säger man till kunderna som ringer och frågar efter Eric? Hur ska man bete sig?
Hur ska man kunna vänja sig vid att Eric inte sitter där på sin plats? Nä fy.
Det är så mkt gamalt som kommer upp igen när sånt här händer. Minns så väl den dagen då Angela gick bort, också en arbetskamrat. Jag vill bara strycka såna här dagar från kalendern.
Man vill bara vakna upp och önska att allt var en mardröm.
Sitter mest och bara stirrar rätt ut, man försöker hålla humöret uppe någorlunda. Men vi är alla i samma situation.
Och snälla människor, även jag. Gnäll inte över det ni inte har, se till att uppskatta det ni har.
Det är sån tryckande stämmning på jobbet, det ligger i luften hela tiden. En arbetskamrat har gått bort, det är bara att försöka att inse det. Vad säger man till kunderna som ringer och frågar efter Eric? Hur ska man bete sig?
Hur ska man kunna vänja sig vid att Eric inte sitter där på sin plats? Nä fy.
Det är så mkt gamalt som kommer upp igen när sånt här händer. Minns så väl den dagen då Angela gick bort, också en arbetskamrat. Jag vill bara strycka såna här dagar från kalendern.
Man vill bara vakna upp och önska att allt var en mardröm.
Sitter mest och bara stirrar rätt ut, man försöker hålla humöret uppe någorlunda. Men vi är alla i samma situation.
Och snälla människor, även jag. Gnäll inte över det ni inte har, se till att uppskatta det ni har.
R.I.P
Livet är alldeles för skört. Chocken är total på jobbet idag. Vi har förlorat en arbetskamrat, en alldeles för ung arbetskamrat. Man vet verken vad man ska säga, göra eller skriva. Det är för jävligt.
Eric Rydén, 1985-2009. Rest in peace.
Eric Rydén, 1985-2009. Rest in peace.
Tjejkväll
Går åkte vi tjejor på jobbet in till Växjö för att käka lite god mat o dricka lite vin på Båten. Riktigt lyckad kväll blev det!
Idag jobbar vi bara till 12.15. Efter jobbet ska jag lunch med "nageltessan". Ska spana in deras lilla hundvalp :)
Får nog bli en sväng till Sävsjö i morgon o häsla på Hannah lite. Blir ju allt för sällan, så gäller att passa på.
Inte så kul att hela denna ledigheten förmodligen kommer att innehålla massa regn, jag vill åka till High Chaparall på Fredag, men kanske inte är så roligt om det ska regna..
Kanske skulle jobba de få timmarna som man är här idag.
Nu har vi en långhelg att se framemot!
Idag jobbar vi bara till 12.15. Efter jobbet ska jag lunch med "nageltessan". Ska spana in deras lilla hundvalp :)
Får nog bli en sväng till Sävsjö i morgon o häsla på Hannah lite. Blir ju allt för sällan, så gäller att passa på.
Inte så kul att hela denna ledigheten förmodligen kommer att innehålla massa regn, jag vill åka till High Chaparall på Fredag, men kanske inte är så roligt om det ska regna..
Kanske skulle jobba de få timmarna som man är här idag.
Nu har vi en långhelg att se framemot!
Nu kom det.
Ja, eller inte på riktigt än kanske.
Men iaf, en arbetskamrat har en dotter som jobbar i Norge, på ett dagis, i Oslo.
Hon ska dock sluta där och jobbet + lägenheten blir ledig 1 Juli. En tjänst är ledig ett halvår framöver.
Skulle det vara nått för dig, Sandra?
Kände hur fjärilarna i magen kom direkt. Jag har ju velat detta så länge. Nu kanske jag har möjligtheten.
Eftersom jag troligen kommer att få gå från mitt nuvarande jobb så skulle det ju passa toppen, eller hur?
Men, så kom ett men. Har en pojkvän å vår kära hund här hemma. Men vad är det som säger att dom inte finns kvar när jag kommer hem? Jag menar, Norge är ju inte alls långt här ifrån, egentligen. Jag kan ju åka hem på en del helger.
Det är ju inget som säger att jag skulle tycka om jobbet där, men isf är det väl bara att åka hem?
Det känns som att det är nu eller aldrig. Det vore verkligen så sjukt roligt. Men samtidigt så himla jobbigt att lämna det man har här hemma, det ska jag verkligen inte förneka. Men va fan. Om det är meningen att jag å Mattias ska vara tillsammans, då kommer det funka. Det är bara så. Ett halvår är ju ingen evighet.
Shit alltså. Det kan alltså bli verkligehet det här.
Vem vill bara "på ett vanligt" jobb hela livet? Lite måste man ju se. Jag vill det iaf.
Känner att jag redan är nervös. Fast att det inte är alls säkert att jag får jobbet, eller om jag ska ta det.
Men tänk om. Puh.
Men iaf, en arbetskamrat har en dotter som jobbar i Norge, på ett dagis, i Oslo.
Hon ska dock sluta där och jobbet + lägenheten blir ledig 1 Juli. En tjänst är ledig ett halvår framöver.
Skulle det vara nått för dig, Sandra?
Kände hur fjärilarna i magen kom direkt. Jag har ju velat detta så länge. Nu kanske jag har möjligtheten.
Eftersom jag troligen kommer att få gå från mitt nuvarande jobb så skulle det ju passa toppen, eller hur?
Men, så kom ett men. Har en pojkvän å vår kära hund här hemma. Men vad är det som säger att dom inte finns kvar när jag kommer hem? Jag menar, Norge är ju inte alls långt här ifrån, egentligen. Jag kan ju åka hem på en del helger.
Det är ju inget som säger att jag skulle tycka om jobbet där, men isf är det väl bara att åka hem?
Det känns som att det är nu eller aldrig. Det vore verkligen så sjukt roligt. Men samtidigt så himla jobbigt att lämna det man har här hemma, det ska jag verkligen inte förneka. Men va fan. Om det är meningen att jag å Mattias ska vara tillsammans, då kommer det funka. Det är bara så. Ett halvår är ju ingen evighet.
Shit alltså. Det kan alltså bli verkligehet det här.
Vem vill bara "på ett vanligt" jobb hela livet? Lite måste man ju se. Jag vill det iaf.
Känner att jag redan är nervös. Fast att det inte är alls säkert att jag får jobbet, eller om jag ska ta det.
Men tänk om. Puh.
