Vad är det med denna snö?
Den förstör verkligen, jag vill inte ha mer skit snö nu. Kallt å jävligt.
I Söndags var det så underbart väder, var ute å gick i solskenet.
Helgen bjöd på utgång och en lugn hemmakväll. Utgången blev väldigt lyckad, blev tillslut 20 pers. Brukar alltid bli roligast när man bara åker in utan att planera.
Så, i helgen är det påsk vilket innebär Elmia. Vilket innebär att vi är ett helg gäng som ska åka upp med bilarna, MEN snön förstör ju allt. blir så irriterad. Men men.. vad gör man.
I morgon jobbar vi bara till kvart över tolv, så himla skönt. så in till systemet. Ska sen ut till David med lucas o co och käka lite mat.
Jobb på fredag å måndag på Anegården, ska bli kul. Va längesen jag jobbade där nu å extra pengar behövs alltid. Denna månaden har varit hemsk.
Ikväll ska vi bowla och äta thaibuffé med jobbet :)
Visdomsord från Kitty.
Vi har ett liv, en chans att leva. Vad gör vi då? 50 procent av
tiden verkar vi lägga på att hata oss själva och resten på att försöka få andra att gilla oss och på att passa in? Till vilken nytta och framförallt varför?
Lyckad betyder inte lycklig. Tror vi verkligen att om vi är vältränade, snygga, smala och har drömjobbet så är allt bra sen? Att vi skulle slippa undan alla tvivel och älska oss själva? Blir man lycklig bara för att man är snygg eller känd? Verkar de personer vi ser som ideal vara tillfreds med sina liv? Är det inte så att de tvärtom verkar fruktansvärt pressade, påpassade och stressade? In och ut på kliniker och rehab. Jaga bekräftelse och uppmärksamhet till varje pris.
Borde man inte bara äta och dricka, bli gammal och få rynkor, hänga med de personer man gillar och blir inspirerad av, få vara sunkig ibland och våga leva och njuta? Väljer vi alltså hellre att lägga en massa tid på att se perfekta ut, kämpa, kämpa, kämpa mot ålder, fett och hunger, oroa oss över hur andra ser på oss, personer vi inte ens känner eller bryr oss om och sen göra allt för att få umgås med de "rätta" och snygga? Vart leder det? Är det för att du sen när du ligger där på din dödsbädd, i slutet av ditt enda liv, ska kunna tänka: "Jag var i alla fall jävligt snygg."
Det gäller att tänka både en och två gånger.